Det faktum att regnbågens slut gick att finna i mittcirkeln av Borås Arena dagen efter guldet blev till silver för Elfsborg fick mig att småle i min utsiktsfåtölj.
"Han sjunger strävt en vandringssång, han visslar som på en spov; o man så plump och grov, vi stör du nattens jungfrudröm och härjar, lik en bov, all dess ro, dina rusiga visor till rov?"
Jag kan segla förutan vind. Jag kan ro utan åror. Men gårdagens bestående reflektion är fortfarande att det svåraste en människa kan få för sig är att avmaska en häst.